Medelvägen? – finns den? Såklart!

Edward Jensinger (@EdwardJensinger) skriver om detta i ”Lust och fägring stor!” på bloggen edwardochskolutvecklingen.blogspot.se:
Ni som hänger på Twitter har säkert inte missat den ständigt återkommande diskussionen om vad lärande ska vara. Ett läger står och ropar hårt arbete, tragglande och faktakunskaper. Ett annat läger svarar lust, motivation, glädje. Sen står de där och pratar förbi varandra. Det verkar som om de aktivt anstränger sig för att missförstå varandra.
Jag är en sådan där typ som tycker att det är viktigt att våra elever tycker att skolan är meningsfull, att de känner motivation för studierna och att de, om tillfälle ges, kan få känna lust kring kreativ, engagerande och spännande undervisning.
Men, SAMTIDIGT, tycker jag ju förstås att eleverna ska lära sig massor av viktiga saker som ska utgöra en grund för utveckling av viktiga kompetenser. Jag tycker absolut att det är viktigt att eleverna ska förstå demokrati innan de försöker analysera huruvida vi bör ha en direkt- eller indirekt demokrati i landet. Och så vidare. Fakta om saker är viktigt. Ett visst mått av ”innantillkunskaper” måste alltid till. En förmåga att förstå ett sammanhang bygger oftast på att man har kunskaper om delar.
…Vi behöver ta hjälp av elevens inre motivation till att lära. Och det är på grund av att skolan är så jobbig som det kan passa rätt bra att en lärare försöker skapa lustfyllda lärsituationer. Ja, i vår tidsålder med alla möjliga pedagogiska hjälpmedel finns det faktiskt inte något försvar för att man som lärare inte gör det (skapar lustfyllda lärsituationer) ibland. En lärare som har en bred pedagogisk palett är en bra lärare enligt Skolinspektionen.
Jonas Aspelin skriver i ”En tredje väg för skolan” (2012):
I rapporten Om skolors olikheter och deras betydelse för elevernas studieresultat (2005) konstaterar man t.ex. att skolor med hög måluppfyllelse kännetecknas av samtidiga satsningar på kunskapsmål och social omsorg, av få och nära relationer mellan lärare och elever samt en organisation som underbygger förtroendefulla relationer.
Andan i Aspelins bok (2010) Sociala relationer och pedagogiskt ansvar, genomsyras också av att kunskapsskola och omsorgsskola hör ihop. Speciellt i kap 5 Lärarens kommunikativa uppdrag framförs detta med eftertryck:
Social omsorg i undervisning sker huvudsakligen i och genom en kunskapsutvecklande process och utgör inte någon separat aktivitet. (s71)
Kort svar på frågan: Finns det en medelväg mellan kunskapsskola och omsorgsskola: såklart!

Ett sätt att få till en medelväg mellan kunskapsskola och omsorgsskola är att lärare samarbetar mer. Idag uppfinner varje lärare, som Jensinger säger i filmen nedan, själv hjulet på nytt. Olika ämneslärare kan samarbeta mellan olika ämnen, och framförallt kan lärare med samma ämne samarbeta mycket mer.  Innan jag lämnar över ord och bild till Jensinger vill jag sammanfatta: Reflektera kring synen på lärande, stärk skolans sätt att arbeta med IKT, gå över till bedömning för lärande och  flippat klassrum och testa andra #nyagreppiskolan.

Som Jensinger skriver ovan, i sin blogg, kan vi: ta hjälp av elevens inre motivation till att lära…. det kan passa rätt bra att en lärare försöker skapa lustfyllda lärsituationer…. med alla möjliga pedagogiska hjälpmedel finns det faktiskt inte något försvar för att man som lärare inte gör det.  Edward Jensinger berättar mer om detta under 28 minuter nedan:

Advertisements

One thought on “Medelvägen? – finns den? Såklart!

  1. Ping: Jonas Frykmans syn på skolans roll | Syn på lärande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s