Hållbara utveckling av medie- och informationskunnighet (MIK)?

”Hur får vi en hållbara utveckling av medie- och informationskunnighet?” frågar sig Michael Forsman på sid 77-84 i UNESCOs ramverk för lärare och lärarutbildning (Carlson, 2013, Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället-Skolan och demokratin). Eftersom det är en bra fråga och en poängrik rapport så tar jag avstamp från denna fråga när medie- och informationskunnighet (MIK) och MIK-modellen ska diskuteras. Forsman menar att i Unescos-dokument ”Media and informations Literacy. Curriculum for teachers” (2011) är medie- och informationskunnighet i första hand ett instrument för demokrati, fred och samförstånd. mellan medborgare. Forsman menar dock att en ökad medie- och informationskunnighet hos lärare och elever har betydelse också för framtidens arbetsmarknad och global konkurrens. (ibid s 77).

Dessa både utgångspunkter finner jag intressanta att fördjupa sig i. Ska vi vara medie- och informationskunniga i första hand för att kunna verka för fred och samförstånd som medborgare i en demokrati; eller ska vi i första hand se ökad medie- och informationskunnighet hos lärare och elever för att kunna lyckas på framtidens arbetsmarknad och vinna i den globala konkurrensen.

Skolan skapades ur båda dessa behov (demokrati och konkurrens):

Skolan som vi känner den den skapades utifrån industrialismens behov av massutbildning och kollektiv lydnad [konkurrens], men också med upplysning och bildning som ideal  [demokrati] (Liedman 2001/2002, i Forsman 2013, s 77).

Finns något ”tredje” argument för ökad medie- och informationskunnighet hos lärare, elever, arbetsgivare, arbetstagare, kunder och medborgare? Skulle det kanske vara ökad förståelse för de utmaningar samhället har för att bevara en hållbar relation med naturen?

Forsman refererar till Rystedt & Säljö (2008) och Selander & Kress (2010) som påpekar att tidigare var boken det centrala mediet och de viktigaste modaliteterna var skriften och det talade ordet. I centrum av klassrummet stod läraren och vid sidan av skolan har [gamla] massmedier varit en viktig del i produktionen av föreställningar om nationalstaten som gemenskap och för tankar om samband mellan auktoritet-förmedling-kunskap (Forsman 2013, s 77) I Selander & Kress (2010, Design för lärande – ett multimodalt perspektiv) talas just om hur undervisningen kan designas för lärande, att många modaliteter (förutom skrift och det talade ordet) kan användas.

I och med att media- and information literacy har översatts med medie- och informationskunnighet (MIK) så signaleras kunskap som omfattar färdigheter. Det räcker, som Forsman (2013 sid 78) skriver, inte med att ha läst böcker om medier. Hen behöver veta hur, när och varför man kan och bör använda olika medier och kommunikationsformer i förhållande till lärandemål, kunskapsprocesser och de lärare och elever som är involverade (ibid). Hen behöver kunna använda relevanta digitala verktyg, helt enkelt (precis som kursen Utbildningsbibliotek IKT och nya medier innehåller en stor praktisk del där IKT-verktyg ska användas praktiskt).

I den svenska bearbetningen beskrivs MIK-området som tre kunskapsfält (demokratiska processer, bedömningar och produktion) och sju baskompetenser. De tre kunskapsfälten motsvarar, enkelt uttryckt, den klassiska literacitetens läsa-tala-skriva i ett nytt medie- och informationssammanhang (Holmberg, 2013, s 105) . Baskompetenserna är: 1) förståelse för mediernas och informationens betydelse för demokrati, 2) förmåga att förstå olika medieinnehåll och dess användning, 3) att veta hur man snabbt och effektivt får tillgång till information och 4) hur hen värderar information och informationskällor kritiskt. Vidare menar UNESCO att man 5) ska kunna tillämpa nya och traditionella medieformat; 6) kritiskt förstå olika medieinnehåll i olika sociokulturella kontexter samt 7) ha förmåga att skapa ett intresse för MIK och hantera förändringar inom området för att utveckla förmågan att presentera ett material.

MIK-modellen:

MIK-modellen (2011 eng; Carlsson 2013 (red), s 29)

MIK-modellen (2011 eng; Carlsson 2013 (red), s 29)

Ett annat sätt kan ta del av MIK-modellen kan vara läsa och lyssna på Statens mediepodd avsnitt 2: MIK – om källkritik och lärarens framtida roll (bloggtext här).

Det är också möjligt att ta avstamp från Stefan Pålssons text: Hur förändrar IT lärares tänkande och arbetssätt? också. Pålsson skriver där bland annat om Finlands tankar kring Didaktiska dimensioner i digitalt lärande (DiDiDi), men har vi redan lärt oss tillräckligt av ovanstående, UNESCOs ramverk rörande Medie- och informationskunnighet för lärare och lärarutbildning?  Det får bli i en annat text…

Referenser
Carlsson, Ulla (red.) (2013) Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället: skolan och demokratin. Göteborg: Nordicom

Forsman, Michael (2013) Hur får vi en hållbara utveckling av medie- och informationskunnighet. I Carlsson, U. (red.) Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället-Skolan och demokratin. Göteborg: Nordicom, ss. 77-84.

Holmberg, Fredrik (2013) Hur kan UNESCOs ”Medie- och Informationskunnighet i skolan och lärarutbildningen” omsättas i  praktiken i Sverige.  I Carlsson (red) Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället-Skolan och demokratin. Göteborg: Nordicom, ss. 101-109.

Advertisements

3 thoughts on “Hållbara utveckling av medie- och informationskunnighet (MIK)?

  1. Ping: Väljer vi bort, inte till? | Syn på lärande

  2. Ping: MIK – om källkritik och lärarens framtida roll | Syn på lärande

  3. Ping: Kan Pisakatastrofen bli skolans räddning? | Syn på lärande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s