Datorer i skolan

Datorer i skolan är som intellektuella förstärkare. Bra skolor blir bättre och dåliga blir sämre av dem. Det skriver Åke Grönlund, professor i informatik vid Örebro universitet. Mer om detta i denna artikel:

Även om forskningen på området har en hel del kvar att göra visar den tydligt, att det inte är att man använder en dator som är viktigt, utan hur man gör det. Vi har länge vetat att tekniken är ett slags ”intellektuell och social förstärkare”, för att citera den amerikanske forskaren Marc Warschauer: bra skolor blir bättre och mindre bra blir sämre. Skillnaderna ökar. Då är förstås enbart en ökning av datoranvändning inte en lösning: det krävs bättre kvalitet i användningen.

Anledningen till att IT-användningen ger ökade skillnader mellan skolor – utöver vad som beror på andra faktorer – är arbetssätten, både elevernas och skolornas. Då det gäller eleverna finner Skolverket i sin analys att de elever som använder internet för skolarbete också har bättre resultat i Pisa-undersökningen.

I bra skolor har lärarna utvecklat effektiva arbetsmetoder där man drar nytta av teknikens möjligheter. Man ger eleverna anpassade uppgifter, organiserar samarbete och formativ bedömning, utnyttjar tekniken för att hålla bättre kontakt med enskilda elever och stödja dem i arbetet. I andra skolor släpps eleverna ofta fria att i stor utsträckning arbeta på egen hand. Tekniken blir en ersättning för lärarens engagemang och det fungerar inte.

Sedan har vi problemet med ineffektiv ledning. Fältropet i den svenska skolan har under flera år varit ”en dator per elev” – fokus på tekniken. Först under den allra senaste tiden har det blivit mer diskussion om pedagogiken (kallas ofta missvisande för ”digitalt lärande” trots att det handlar om vanligt lärande med tekniken som hjälpmedel) och behovet att sprida de goda metoder som har kommit fram (”kollegialt lärande”).

Sen något intressant:

Men det räcker inte. Kollegialt lärande kan förbättra spridningen av bra arbetsmetoder (och begränsningen av dåliga) inom en skola, men inte mellan skolor, och det är där de största skillnaderna finns. Vi har sett att kommuner som lyckats väl har gjort betydande insatser inom exempelvis fortbildning av lärare och resultatuppföljning. På skolkontoret i dessa kommuner pratar man pedagogik, inte bara teknik.

Tyvärr har det blivit så att digitalt lärande inte sker mellan skolor!? Detta uppmärksammas:

Det finns många exempel på god teknikanvändning i skolorna, men för att höja resultaten i Pisa-mätningarna måste de goda metoderna spridas och de dåliga bekämpas. Innovation uppstår i klassrum och det är skolhuvudmännens ansvar att se till att den sprids. Ledarskap är nyckelordet här. Kollegialt lärande är en del av lösningen, men man måste också bedöma effekter av nya metoder.

För det andra är skolan inte organiserad för spridning av innovation. Man kan komma en bit genom att kollegor i arbetslag samarbetar, men för att innovationer ska spridas mellan skolor krävs både kvalitetskontroll och aktivt ledarskap hos skolhuvudmännen.

.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s