Pedagogiskt ledarskap

Skolan präglas av debatt och av politiska reformer, men hur mycket tar skoldebatten upp pedagogiskt ledarskap t ex i from av pedagogiska klassiker/giganter? Och hur mycket tar debatt och reformer upp konkreta nya grepp i skolan som bedömning för lärande (bfl) och utvecklat IKT arbete i form av blogg och flippat klassrum? Det finnsmycket som inte fångas i olika tester. Spännande frågor, men här kommer jag backa in i framtiden genom att redogöra för främst två pedagogers (Sokrates och Vygotskij) olika pedagogiska grundsyn (människosyn, kunskapssyn, samhällssyn och tankar kring lärande). För att göra detta använder jag mig av Burrell & Morgan (1979) modell för olika syn på kunskap och samhälle. Därefter relaterar jag perspektiven till aktuella styrdokument. Sist diskuteras vad olika former av pedagogiskt ledarskap kan innebära för elevers lärande.

(Denna text i pdf-format)

Sokrates och Vygotskij tankar kring kunskap passar mig och jag tror de passar dem som funderat en del på vad kunskap och ”verklighet” egentligen är. De är båda inne på att kunskap inte är något man ”överför” från lärare till elev. Sokrates och Vygotskij ser inte en Sanning med stort S framför sig, utan de har en pluralistisk inställning till kunskap. Sokrates menar att just svårfångade företeelser, som rättvisa, mod, frihet etc, är extra intressant att samtala om eftersom sökandet efter dessa egenskaper formar oss som människor och medborgare.

Sokrates och Vygotskij tankar kring kunskap (epistemologi) och ”verklighet” (ontologi) är något jag känner igen som forskarstuderande eftersom då får man också chans att fördjupa sig i dessa frågor. För många är dessa frågor just ”teoretiska” forskningsfrågor, för mig är dock dessa frågor ständigt närvarande i ett klassrum. När vi nu varit på praktik finns de ”närvarande” i klassrummet i så mån att en lärare lägger upp sin undervisning på olika sätt beroende på vilken syn på kunskap, uttalat eller outtalat, hen har.

Likaså känner jag igen Sokrates tankar som verksam coach, eftersom professionell coaching utgår från Sokrates. Vilket gör att det är lätt att se vilka lärare som har en ”frågande” coachande stil i klassrummet. Vygotskij är för mig en ny spännande bekantskap. För mig har Vygotskij och Sokrates en liknande syn på kunskap.

Är kunskap något som kan ”överföras”? Finns objektiva fakta? Eller måste begrepp subjektifieras (upptäckas), externaliseras (sägas), objektiveras (delas med andra) och till slut internaliseras (”tas in”) hos eleven innan man kan prata om ”överförd” kunskap? (Vygotskij använder termen appropriering). Är som Sokrates och Vygotskij övertygad om att beroende på hur läraren svarar på denna typ av frågor så ser de olika på lärarrollen.

Både Sokrates och Vygotskij fick uppleva att deras tankar ansågs som farliga. Sokrates dömdes till döden och Vygotskijs böcker förbjöds. Vad är det som är så farligt när kunskaps söks med en ifrågasättande attityd? Är de tankar som Sokrates och Vygotskij förde fram fortfarande farliga för individ och samhälle?

 

Redogörelse för- och värdering av teoretiska perspektiv på pedagogiskt ledarskap

De pedagogiska klassikerna är i Forsell (2005): 1) Sokrates, 2) Dewey, 3) Vygotskij, 4) Steiner, 5) Montessori, 6) Freinet, 7 Malaguzzi. I stort sett samma pedagoger är med i Utbildningsradion (2007) pedagogikens giganter. Utbildningsradion har dock inte Sokrates med, och Ellen Key och Jean Piaget har ”lagts till”.

Alla pedagogiska klassiker har goda tankar krig pedagogik. Alla sätter elevens lärande och utveckling i centrum, vilket är bra. Nu känns detta rätt så självklart (men det var säkert inte det när dessa pedagoger var verksamma) och jag tolkar in att många av dessa pedagoger riktar sig till unga elever. En pedagog som ”sticker” ut, förutom Sokrates och Vygotskij, är Freinet som ville att elever skulle göra meningsfulla och riktiga saker som t ex en tidning genom t ex intervjua folk i samhället (Forssell, 2005, s171-187). Jag ser likheter mellan Sokrates och Freinet, eftersom båda ville att eleverna själva skulle söka kunskap. Och båda sätten oroar tydligen det omgivande samhället, antingen genom att som Sokrates visa på okunskap hos eliten, eller som Freinet visa på att orättvisor i samhället (Forssell, 2005, 174; Utbildningsradion, 2007, Pedagogikens giganter). Längre fram ska jag visa på en Freinetskola i Norrtälje, Mimer, som anammat sokratiska samtal som metod till fullo (Utbildningsradion, 2010; Urplay, 2013). Tillfällighet?

Innan jag börjar berätta om Sokrates och Vygotskij så vill jag visa på likheter mellan didaktikens grundpelare: vad, varför och hur (Skolverket, 2012) och en affärsidé som är ett grundbegrepp inom företagsekonomin. När en ny affär ska skapas måste man också ha koll på vad (som ska produceras, läras ut), hur (vilken personal, organisation och metod) och varför (vilka behov ska tillfredställas?, i icke kommersiella sammanhang pratar man om syftet!). Enda skillnaden är kanske att en industriell tillverkning vill hålla sig till en effektiv metod. Talar man om tjänsteproduktion, som skolan är, så försvinner denna skillnad, eftersom tjänsteföretag måste, liksom lärare, vara lyhörda för kundens olika utgångspunkter och känna till olika metoder för att möta kunden/eleven på bästa sätt. Vågar nog påstå att Sokrates, Vygotskij och Freinet fortfarande har fräscha tankar kring vad kunskap egentligen är, syftet med lära sig och de har spännande metoder. Freinets tankar är kanske mer praktiska eftersom han vill att eleverna ska göra saker som en egen tidning etc.

Denna text fokuserar på Sokrates (469 f Kr-399 f Kr) och Vygotskij (1896-1934). Bådas tankar är enligt många mer aktuella än någonsin. Båda har spännande tankar kring pedagogik och utveckling. Sokrates har bland annat gett upphov till en pedagogik som nu går under benämningen sokratiska samtal (Freinetskolan, 2013; Utbildningsradion, 2010; Pihlgren, 2010). Det skrivs mer artiklar nu än någonsin som refererar till Vygotskij, enligt Forssell (2005, s 114; ex Hall, 2007).

Sokrates och Vygotskijs tankar utgår från att lärandet sker bäst när eleverna får samtala mycket under strukturerade former (Forsell, 2005, kap 2, 4; Utbildningsradion, 2011, Vygotskij). Samtal måste skiljas från konversation/prat (Forsell, 2005, 62). Buber (i Aspelin, 2010, s 115) talar om äkta samtal (se även Bourghardt, 2007). Det är en pedagogisk metod som uppmuntrar elever att lära sig fatta beslut, lösa problem och tänka kritiskt. När eleverna går in i ett sokratiskt samtal måste de lära sig att samarbeta, men de får också lära sig att säga emot varandra. Det är en metod som leder till att skolans mål uppfylls, dvs är ett exempel på pedagogiskt ledarskap.

I denna text utgår definitionen av pedagogiskt ledarskap från Skolinspektionens (2013) definition: Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetarna för samband mellan insats och resultat. Här förutsätts att även läraren ska visa på ett pedagogiskt ledarskap.

Vi ska titta närmare på Sokrates och Vygotskijs pedagogiska grundsyn. I denna text utgår pedagogisk grundsyn från Malmö högskolas (2013) definition och ses som en sammanvägning av: människosyn, kunskapssyn, samhällssyn och syn på den pedagogiska situationen.

För att kunna analysera kunskapssyn och samhällssyn tar jag hjälp av Burrell & Morgan (1979) som delat upp synen på kunskap och samhälle i en matris med två axlar och fyra fält. På kunskapsaxeln står det på ena sidan objektiv kunskap som många tror man kan ha direkt nytta av i samhället. På andra sidan av kunskapsaxeln står subjektiv kunskap som man kanske inte har nytta av direkt. På axeln med samhällssyn står på ena sidan the sociology of regulation, pedagogen ser här ett samhälle som mestadels är i jämvikt och där konsensus råder. På andra sidan av samhällsaxeln står the sociology of radical change, här är pedagogen mer ”misstänksam” mot samhället, ser inte så ofta jämvikt och konsensus, utan konflikter och slitningar (se även Alvesson & Sköldberg, 1994, Tolkning och reflektion; Norén, 1994, s 7, 25; Lundgren, 2013a).

Sokrates och Vygotskijs strävar efter att problematisera kunskap tillsammans med eleven, men inte på det vanliga sättet att en lärare talar om för en elev hur det förhåller sig. Utan genom språket ska de personer som läraren pratar med lära sig att tänka själva, följdriktigt och de ska definiera begrepp (tre villkor som Sokrates hade, Forssell, 2005, s 54) i ett strukturerat demokratiskt och i någon mån kritiskt samtal (Urplay, 2013; Utbildningsradions, 2012, Dialogen i klassrummet; Forssell, 2005, s 47-55). En annan pedagog som hade ett ”kritiskt” anslag, visade på ojämlikheter i samhället, var Freinet. Hans tanke med undervisningen visade på konflikter i samhället, vilket kan vara misshagligt för vissa (Forssell, 2005, s 174; Utbildningsradion, 2007, Pedagogikens giganter).

Kunskap formas genom aktiv språkanvändning hos eleven (Forsell, 2005, kap 4; Utbildningsradion, 2007, Vygotskij). Språket är, enligt Vygotskij, ett kollektivt psykologiskt redskap där viktiga delar av samhällets erfarenheter finns representerade, och där dessa görs tillgängliga för kommande generationer (Forsell, 2005, s 111-112, 118-119). Läraren ska lägga sig precis på den nivå som eleven klarar av, för att eleven ska utvecklas på bästa sätt, den så kallade utvecklingszonen (Forsell, 2005, s 122). Detta kan beskrivas genom att återge hur Sokrates verkade och genom att återge ett sokratiskt samtal i ”original”:

Sokrates

Sokrates levde i Aten på fyrahundratalet före Kristus. Han var en del av Atens gatubild och många skrattade åt hans plumpa, ogrekiska utseende och besynnerliga uppträdande. Han syntes alltid på torget och varhelst det fanns gott om folk som han kunde träffa. Mestadels talade han med några och höll resonemang, vem som helst som ville kunde lyssna (Forssell, 2005, s 47). Oraklet i Delfi pekade ut Sokrates som samtidens visaste man (a.a.). Fast Sokrates sällan hade några svar. Sokrates förnekade att han var en lärare (a.a.).

Han bestämde sig för att gå till andra, som ansågs visa, för att påvisa att oraklet har fel. Efter att ha besökt en känd politiker, tänkte han emellertid: Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken vet det eller inbillar mig veta det. Sokrates besökte flera så kallade visa människor. Han tillbringade eftermiddagarna med ungdomarna på idrottsplatsen. Men det Sokrates tränade var inte kroppen utan själen. Han övade ung som gammal, fattig och rik att tänka. Det blev så att han ”förlöste” människor från deras fördomar så att de kunde handla rätt och bli lyckliga människor (Gjerde, 2004, s 24). Sokrates syn på kunskap och människan började ta form.

Ett konkret exempel på Sokrates människosyn och kunskapssyn: I Platons dialog Menon berättas hur en ung förnäm man, Menon, träffar Sokrates. Menon har en slavpojke med sig. Mitt under samtalet tar Sokrates upp en lektion i geometri med pojken. Sokrates ritar i sanden en kvadrat vars sida är två fot. Pojken får i uppgift att räkna ut sidan på en kvadrat som är dubbelt så stor. Han tycker frågan är lätt och säger att sidan måste vara dubbelt så stor. Saken undersöks, och det visar sig att den nya kvadraten inte är dubbelt så stor, utan fyra gånger så stor. De kommer överens om att kvadraten måste vara större än den första, men mindre än den andra. Pojken föreslår en kvadrat med en sida som är tre fot lång. Ny undersökning. Men denna kvadrat innehåller nio fot, och inte åtta som är det svar de söker. Sokrates anmärker till Menon, att pojken verkligen gjort framsteg. Ty förut visste han inte vilken sida som fanns i en kvadrat på åtta fot, och det vet han inte nu heller. Men då inbillade han sig att han kände till den och svarade utan att tänka efter. Nu märker han svårigheterna och liksom han inte vet, så tror han sig inte heller veta. Det är bra för pojken att råka i bryderi, menar Sokrates, eftersom det ger honom ett motiv att efterforska och lära sig något nytt. Så vänder sig Sokrates åter till pojken. De återgår till ursprungliga kvadraten. Genom att som i det första exemplet fördubbla dess sidor får man ytterligare tre kvadrater lika stora som den först ritade. Sokrates delar så de fyra kvadraterna mitt itu med var sin diagonal. Sedan hörnen skiljts bort återstår den kvadrat som bildas av diagonalerna. Pojken räknar antalet hälfter i denna kvadrat och finner att det är dubbelt så många som i den ursprungliga kvadraten! Denna lektion, bestående av frågor och prövningar av svaren på frågor, framhålls ofta som ett mönterexempel på sokratisk metod, eller sokratiskt samtal. Med dessa begrepp avser man då en undervisning som så mycket som möjligt vädjar till vad eleven förut har reda på och som låter honom själv se efter och dra slutsatser.

Sokrates tillvägagångssätt är påfallande modernt, skriver Lindström (i Forssell, 2005, s 50). Det senaste årtiondets didaktiska forskning har betonat vikten av elevernas förförståelse inom ett ämne. När ny kunskap står i konflikt med elevernas intuitiva föreställningar om ett fenomen uppstår ofta inlärningsproblem (a.a.). Samtidigt finns det goda förutsättningar för lärande. Lindström (a.a.) anser att lärarens uppgift då blir att genom frågor skapa konflikter i det felaktiga resonemang som eleven byggt upp. Får eleven driva sin tankegång tillräckligt långt, visar det sig ofta att missuppfattningarna är självförstörande. Eleverna upptäcker sina misstag och kan korrigera dem, under förutsättning att de får lämpliga ledtrådar genom väl valda frågor. En metod som idag även kallas professionell coaching enligt t ex International Coach Federations (ICF) regelverk (Åkerman, 2010), sokratiskt samtal (Freinetskolan, 2013; Utbildningsradion, 2010; Pihlgren, 2010) eller dialog (Utbildningsradion, 2012, Dialogen i klassrummet).

Ovan ser vi en del av Sokrates människosyn. Han gillade att röra sig bland människor, resonera och ställa frågor. Såg sig inte själv som lärare. Han tog inte betalt av dem som kom för att samtala med honom. Han satte större värde på sin frihet än på sin egen bekvämlighet. Han insåg betydelsen av att lära människor tänka själva, och han upptäckte hur det vardagliga samtalet kan utnyttjaas för att frigöra lärjungarnas egen förnuftverksamhet och föra dem till egna resultat.

Det är möjligt att studera Sokrates samhällssyn utifrån Burell & Morgans (1979) modell. Det lutar då att Sokrates befinner sig mot the ”sociology of radical change” axeln eftersom Sokrates kunde uppleva konflikter i samhället. Han satte själv sitt liv på spel för att få leva efter sina egna ideal, han valde till och med att dö för det han trodde på. Vidare så är det av vikt att man i sokratiska samtal för fram flera ”sanningar”, dvs har en pluralistisk ”subjektiv” syn på kunskap i Burell & Morgans (1979) modell. Samhällssyn och kunskapssyn fångas på ett bra sätt med begreppet social konstruktionism. Social konstruktionism är den förhärskande synen på kunskap bland forskare och i läroplan Söderquist (2013). Därför några ord om denna kunskapssyn.

Utgår man från social konstruktivism så ser man ”kunskap som en konstruktion för att göra erfarenheter begripliga” (Söderquist, 2013). Undertecknad tog på lektionen den 25 september 2013 upp om man kan se Sokrates som en föregångare till det socialkonstruktivistiska perspektivet (Söderquist, 2013; se även Lundgren, 2013b). Söderquist (2013) sa då att Sokrates kan studeras ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Med detta perspektiv så gör flera människor konstruktioner (kunskap) av verkligheten tillsammans (a.a). Det är möjligt att lägga till konstruktionistiskt syn på kunskap. Ett perspektiv där man än mer ser kunskap ur ett postmodernt perspektiv (Norén, 1995, kap7, Social konstruktionism; Lundgren, 2013b). Dessa metateoretiska antagaganden kring kunskap: öppnar upp för både en pluralistisk syn på kunskap samt föränderlig icketraditionell syn på samhället (Burell & Morgan, 1979; jmf Alvesson & Sköldberg, 1994).

Social konstruktionism baseras på en hermeneutisk, kritisk, postmodern tradition där man inte tror att det finns någon kunskap att finna bortom individens upplevelser av verkligheten. Det enda vi kan veta om verkligheten är hur människor skapar och förstår den och sitt agerande i den. I de här processerna ses språket som tolkat, förhandlat och sammanhanget, kulturen, har stor betydelse. (Wikipedia, 2013; Lundgren, 2013b, Norén, 1994)

Med en social konstruktionistisk kunskapssyn ser man hur kunskap skapas i en process som kan beskrivas i fyra steg subjektifiering, externalisering, objektivering och internalisering (Norén, 1994: Arbnor & Bjerke, 1994, kap 6). Vygotskij pekar på vikten av att i skolan närma sig institutionella begrepp och på olika sätt göra sig förtrogen med dem, dvs internalisera dem (Forsell, 2005, s 125-126). Denna appropriering (Vygotskijs term, a.a. s 128) görs i sokratiska samtal som präglas av dialog (Utbildningsradion, 2010, 2012; Freinetskolan, 2013; Pihlgren, 2010) nära elevens utvecklingszon (Vygotskij, i Forsell, 2005, s 122).

Coachande förhållningssätt, sokratiska samtal/pedagogik eller dialog

Professionella coacher och lärare som utveckar sina elever med mer kraftfulla frågor än färdiga svar känner väl till Sokrates, eftersom han anses vara förgrundsfigur inom denna pedagogik. En pedagogik som bygger på öppna frågor och samtal kan kallas ett coachande förhållningssätt (Gjerde2004; Berg, 2007, Åkerman, 2010) eller att undervisningen präglas av sokratiska samtal (Freinetskolan, 2013; Utbildningsradion, 2010; Pihlgren, 2010), eller dialog (Utbildningsradion, 2012).

Detta att kunskap måste etableras inifrån, genom reflektion, och i samtal med andra, är en kunskapssyn och människosyn som är utgångspunkt i professionell coaching och den pedagogik som innefattar sokratiska samtal eller dialog. Här ställer läraren öppna kraftfulla frågor och tror att eleven själv är kapabel att svara och föra sig själv framåt och utvecklas. En lärare med denna utgångspunkt går inte alltid före eleven, utan ofta bredvid eleven. Mandelstjerna och Stoltz (2004, s 5) menar att den sokratiska metoden är att ”komma till klarhet om sig själv, sina tankar, sin kunskap, okunskap och gå vidare tillsammans med andra… och då och då också komma till klarhet om andra.” Människosynen hos Sokrates (och jag tror Vygotskij ”håller med”) är att lärare och elev är jämbördiga.

Dialogen har en självklar plats i klassrummet, vilket framkommer i Utbildningsradion (2012) Dialogen i klassrummet. Kursledaren i programmet Tina Kindeberg, liksom Sokrates, tror på dialogens kraft, och hur den kan användas för kollektiv kunskapsbildning. Kindeberg hänvisar i filmen även till Aristoteles, som också trodde på dialogens kraft att skapa människan (som i någon mening var än mer socialkonstruktionist eftersom Aristoteles inte trodde människan hade något innersta väsen, enl Kindeberg (a.a.). Kindeberg för fram begreppen sonderande samtal och kollektiv dialog, begrepp som direkt utgår från sokratiskt samtal (kärt barn har många namn…). För att lyckas med detta måste läraren våga fråga vad hen inte vet!, precis som Sokrates.

I Utbildningsradion (2010) Sokratisk samtal så berättar matematikläraren Elisabeth Wanselius på Freinetskolan Mimer i Norrtälje under 70 minuter hur de använder sig av sokratisk pedagogik på hennes skola. Hon beskriver hur sokratiska samtal går till och hur läraren leder samtal i olika ämnen. Det handlar om att skapa en bra grogrund för eget kritiskt tänkande hos eleverna, menar Wanselius. Hur ser man på ett problem och varför? Man hör att Wanselius för in ett kritiskt perspektiv i matematiken, t ex genom att diskutera vem som får låna och varför. Vidare så pratar Wanselius om skillnader mellan killar och tjejers svar. (se även Freinetskolan, 2013, Sokratiska samtal på Freinetskolan)

Det hörs att Wanselius har en samhällssyn där samhället inte är i jämvikt, utan hon har ett mer kritiskt perspektiv (Burell & Morgan, 1979). Vidare för Wanselius med sitt sokratiska samtal fram en kunskapssyn som eftersträvar en pluralistisk kunskapssyn där en fråga kan ha många svar (a.a.; jmf Utbildningsradion, 2012); Norén, 1994;  Alvesson & Sköldberg, 1994, kap 6)

Pedagogiska perspektiv relaterat till aktuella styrdokument

Ett pedagogiskt ledarskap som utgår från Sokrates och Vygotskijs syn på kunskap, samhälle och lärande, och som utvecklas genom bl a sokratiska samtal och dialog, och där man uppmärksammar språkets och tankens roll, ligger i linje med skollag och läroplan. Lärare med denna pedagogiska grundsyn har förmåga, och ofta intresse, av att diskutera skollag och läroplan brett, demokratisk och kritiskt. Detta pedagogiska perspektiv ryms inom det socialkonstruktivistiska/ konstruktionistiska fältet (Burell & Morgan, 1979; Wikipedia 2013; Norén, 1994, kap 7, Social konstruktionism; Lundgren, 2013b). Ett fält som är öppet för att samhället förändras och inte är i jämvikt, och har en pluralistisk syn på kunskap (Forsell, 2005, s 47-77; jmf även med Alvesson & Sköldberg, 1994, kap 6Postmodernism). Ett fält som i sokratisk och postmodern anda är öppen för kritik, självkritik, och därmed i ständig utveckling!

Skolverket (2011a, 2011b, Läroplanen) skriver: ”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till så­dana”. I Läroplanen under rubriken grundläggande värden: ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

En värdegrund som stämmer med Sokrates och Vygotskijs. Sokrates förde i samtal fram skilda uppfattningar. Vygotskij gjorde detsamma genom att poängtera språkets (kommunikation) och tankens (inre monolog/reflektion) roll för att eleven ska utvecklas, appropriera samhällets institutionella begrepp. Sokrates och Vygotskij lät varje elev själv finna svar och sin unika egenart. Sokrates liksom styrdokumenten kan betraktas med ett social konstruktivistiskt synsätt (Söderquist, 2013). Likaså kan Vygotskij betraktas med detta synsätt, eftersom han framhärdar språkets betydelse för att utveckla sociokulturella erfarenheter, vilket vi gör bäst i skolan, enligt Vygotskij (Forssell, 2005, 116-118, 124)

Samtal och dialog kräver tid och gott humör, hävdade Sokrates (Gjerde, 2004, s 25). Man måste respektera varandra som likvärdiga, vara villiga att undersöka sina egna åsikter och väcka den andre till eftertanke (a.a.). Enligt skollagen (2010:800) ska vi respektera varandra som likvärdiga, vara demokratiska (1 kap, 4 §).

Skolverket (2011): ”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten.” Om vi med ”varandra” menar fria män på Sokrates tid, så ville även Sokrates främja förmåga till utvecklat tänkande genom att människor själva skulle undersöka sina egna åsikter.

Skolverket (2011b, s 8): ”Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Undervisningen får inte ensidigt betona den ena eller den andra kunskapsformen.” Sokrates var ute efter att skapa förståelse och förtrogenhet med att många begrepp inte är så självklara som man först tror. Som alla andra filosofer på den tiden satsade de inte så mycket kraft på praktisk kunskap, dvs färdigheter. Och än idag så har de skolor som har ett teoretiskt pedagogiskt perspektiv mindre fokus på (praktiska) färdigheter. Samtidigt övas färdigheter i form av projektarbeten, uppsatser och examensarbeten på teoretiska skolor.För att komma från fakta, via förståelse till förtrogenhet måste man enligt mig, Sokrates och Vygotskij, i en strukturerat samtal få tillfälle att externalisera (testa/skapa nya uttryck) och internalisera (smälta nya uttryck, inre dialog) nya begrepp genom det psykologiska redskapet språket (Vygotskij, i Forsell, 2005, kap 4, se även samtal och konversation, Forssell, 2005, s 62).

De viktigaste förmågorna enligt styrdokumenten är analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, förmåga att hantera information och förstå begrepp (Svanelid, 2011, 2012). Dessa förmågor kan övas på ett strukturerat sätt inom ramen för sokratiska metoden/samtalet/dialogen (Mandelstjerna & Stoltz, 2004, s 3-4; Bourghardt, 2007, s 7-8).

Vad olika former av pedagogiskt ledarskap kan innebära för elevers lärande

Ett pedagogiskt ledarskap som utgår från gamla traditioner, lärarens egen kunskap, och som till största delen bygger på att läraren föreläser kommer att leda till att eleverna lätt tröttnar och läraren kommer vare sig bygga upp någon varaktig kunskap eller någon god relation med sina elever.

Sokratiska samtalet erbjuder ett annat förhållningssätt än den vanliga klassrumsundervisningen. Målsättningar som betonas i läroplanen – att kunna fatta beslut, lösa problem och tänka kritiskt, kan nås med sokratiska samtal och lyhörd dialog. När eleverna går in i ett sokratiskt samtal måste de lära sig att samarbeta, men för att få en intellektuell utveckling måste de också lära sig att säga emot varandra. De sokratiska traditionerna föreställer sig nämligen att gruppens styrka är att den kan vara upphov till en mängd idéer, som sedan granskas kollektivt och då rensas det som inte är funktionellt bort. (Lovén, 2008)

Tanken är att elever som lär sig det här arbetssättet ska använda det i sitt eget tänkande. Med andra ord ska eleven försöka tänka sig alla de röster som belyser ett problem från olika håll, och därigenom hitta ett logiskt resonemang i sin individuella problemlösning. (Lovén, 2008, Forssell, 2005, s 119, 120, 126-127)

På samma sätt har lärare nytta av att enskilt eller i grupp gå i coaching för att utveckla sitt lärande, och i förlängningen elevernas lärande. Träffas lärare för att strukturerat tala om hur de kan utveckla sitt lärande kallas det numera kollegialt lärande. Själva metoden, att i samtal lära och utvecklas, härstammar dock från Sokrates och Vygotskij.

Hur ser lärandet ut om man inte har en miljö som präglas av Sokratiska samtal. Lovén (2008, som intervjuar Ann Pihlgren) skriver:

När läraren inte lyckas med det Sokratiska samtalet så säger det väldigt mycket om hur den egentliga klassrumsundervisningen brukar se ut – det är nämligen den som läraren faller tillbaka i när han eller hon misslyckas med det dialogiska samtalet. Det som oftast är orsaken till att ett dialogiskt samtal inte fungerar är att läraren faller tillbaka i gamla traditioner: man försöker disciplinera eleverna att föra samtal på ”rätt” sätt, vara tysta eller ge dem vägledning ifråga om vad som är rätt eller fel. Men det går inte att bete sig så om ett jämställt arbete ska kunna uppstå.

Jag har under praktiken prövat två konkreta metoder, mini-white-board och så kallat flippat klassrum (se Lundgren, 2013c, där de flippade lektionerna ligger på nätet, samt tekniken mini-white-board beskrivs). Metoder som i sokratisk anda underlättar och uppmuntrar att alla elever ska kunna delta och resonera mer aktivt. Flippat klassrum, liksom en studiecirkel i Sokratisk och Olssons anda, bygger primärt på att eleverna läst på grundstoftet innan lektionen (Forsell, 2005, s 58). Sekundärt så visar ett flippat klassrum allt väsentligt stoff som lektionen avser att ta upp, vilket ligger ute på nätet för repetition, även efter lektionen. Ett flippat klassrum skapar både en tydlig struktur och innehåll i vad som ska tas upp i och med att allt väsentligt lektionsinnehåll presenteras både i text och ofta i en video så att eleven kan läsa och titta innan lektionen, utanför skolan, på internet. Samtidigt så öppnar ett flippat klassrum upp för sokratiska samtal i skolan kring viktiga ”detaljer” som kan och bör utvecklas för att ett utvecklat lärande i sokratisk anda ska komma till stånd.

Till sist självkritik mot den sokratiska ifrågasättande metoden. Platon säger senare i sitt liv att dialektiken kan vara farlig om man inte står med båda fötterna stadigt på jorden och är fyllda minst 30 år (Wikipedia, 2013b; Goldman, 1984, i Forssell, 2005, s 66-69). Sokrates lärde människor att ifrågasätta allt och han avslöjdade okunnigheten hos mäktiga personer. Sokrates blev mycket älskad, men också mycket hatad (Magee, 1999, s22).

Innan referenser så ska vi se vad Nanne Bergstrand säger om Sokrates:

(Källa: kalmarff.se)

Referenser

Alvesson, M. & Sköldberg, K. (1994) Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.

Arbnor, I. & Bjerke, B. (1994) Företagsekonomisk metodlära. Lund: Studentlitteratur.

Aspelin, J. (2010) Sociala relationer och pedagogiskt ansvar. Malmö: Gleerup.

Bourghardt, H. (2007) Dialog och retorik – En jämförande topikanalys av antilogikens och dialogfilosofins dialogformer, Södertörns högskola, Institutionen för Svenska, retorik och journalistik. Länkadress: http://www.retorikbyran-sthlm.nu/Portals/RBiSthlm/pdf/56061.pdf.

Burrell, G. & Morgan, G. (1979) Sociological Paradigms and Organizational Analysis: Elements of the Sociology of Corporate Life. London: Heinemann. Länkadress där inledningen sid 1-37 återfinns: http://sonify.psych.gatech.edu/~ben/references/burrell_sociological_paradigms_and_organisational_analysis.pdf [hämtad 2013-09-28]. Se även http://storify.com/kentlundgren/organizational-analysis-burrell-and-morgan.

Gjerde, S. (2004) Coaching: vad, varför, hur. Lund: Studentlitteratur.

Berg, M. E. (2007) Coaching: att hjälpa ledare och medarbetare. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.

Freinetskolan Mimer (2013) Sokratiska samtal på Freinetskolan Mimer, http://www.mimer.org/ , https://www.facebook.com/FreinetskolanMimer, Länkadress: http://www.youtube.com/watch?v=CSfbbObjLw8  [hämtad 2013-10-29].

Forssell, A. (red.) (2005) Boken om pedagogerna. 5 uppl. Stockholm: Liber.

Hall, A. (2007) “Vygotsky Goes Online: Learning Design from a Socio-cultural Perspective” Länkadress: http://ro.uow.edu.au/cgi/viewcontent.cgi?article=1005&context=llrg. http://ro.uow.edu.au/llrgI  Learning and Socio-Cultural Theory: Exploring Modern Vygotskian Perspectives, Länkadress:

Lundgren, K. (2013a) Organizational analysis – Burrell and Morgan. Länkadress:http://storify.com/kentlundgren/organizational-analysis-burrell-and-morgan.

Lundgren, K. (2013b) Socialkonstruktivism och socialkonstruktionism. Länkadress: http://storify.com/kentlundgren/social-konstruktivism-och-konstruktionism.

Lundgren. K (2013c) Tankar och lektioner under VFU-praktik. Länkadress: http://vfupraktik.wordpress.com/.

Lovén H. (2008) ”Elevers tänkande utvecklas med Sokratiska samtal”, Skolporten. Länkadress: http://www.skolporten.se/forskning/intervju/supihlgren-intervju/ [hämtad 2013-10-29].

Magee, B. (1999). Bonniers stora bok om filosofi: [från antikens naturfilosofer till dagens moderna tänkare]. Stockholm: Bonnier.

Malmö högskola (2013) Pedagogiskt ledarskap del 2.pdf, mail från Jäderquist, Pia 2013-09-18.

Mandelstjerna, S. & Stoltz, U. (2004) Det sokratiska samtalets väg till kunskap -Seminarium som form för lärande, Examensarbete, Luleå tekniska universitet, Lärarutbildning. Länkadress: http://epubl.luth.se/1652-5299/2004/042/LTU-LAR-EX-04042-SE.pdf.

Norén, L. (1995). Tolkande företagsekonomisk forskning: en metodbok: [social konstruktionism, metaforsynsätt, aktörssynsätt]. Lund: Studentlitteratur.

Pihlgren, A.S. (2010). Sokratiska samtal i undervisningen. Lund: Studentlitteratur.https://dl.dropboxusercontent.com/u/40428550/Kent/Studier/lararutb/Delkurs1/ped_ledarskap/PEDAGOGISKT%20LEDARSKAP%20DEL%202-1.docx [hämtad 2013-09-25].

Psykologiguiden (2013) Konstruktivism, socialkonstruktivism, och konstruktionism. Länkadress: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=konstruktionism [hämtad 2013-10-29].

Skollag (2010:800), SFS nr: 2010:800, Utbildningsdepartementet 2010-06-23.

Skolinspektionen (2013) Definition av pedagogiskt ledarskap. Länkadress: http://www.skolinspektionen.se/sv/tillsyn–granskning/kvalitetsgranskning/genomforda-kvalitetsgranskningar/rektors-ledarskap-2/definition-av-pedagogiskt-ledarskap/.

Skolverket (2011a) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 Länkadress: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan [hämtad 2013-09-26].

Skolverket (2011b) Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. Länkadress: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705.

Skolverket (2012) Didaktik – vad, hur och varför. Länkadress: http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/didaktik [hämtad 2013-11-04].

Svanelid (2011) ”Lägg krut på The Big 5”, Lärarnas nyheter – pedagogiska magasinet nr 4
2011-11-08. Länkadress: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/11/08/lagg-krutet-pa-big-5 [hämtad 2013-09-18].

Svanelid (2012) ”Jakten på The Big 5 går vidare”, Lärarnas nyheter – pedagogiska magasinet
2012-11-19. Länkadress: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/11/19/jakten-pa-big-5-gar-vidare [hämtad 2013-09-18].

Söderquist, E. (2013) Föreläsning inom Kompletterande Pedagogisk Utb (KPU) 25 september 2013, Länkadress.

Urplay (2013) Freinetskolan Mimer – Jakten på det demokratiska klassrummet. Sändes 14 juni 2013. En film på 28 minuter om hur rektorn Ann S Pihlgren införde det så kallade sokratiska samtalet på schemat. Länkadress: http://urplay.se/Produkter/164726-Jakten-pa-det-demokratiska-klassrummet-Freinetskolan.-Mimer.

Utbildningsradion (2007) Pedagogikens giganter. Länkadress: http://www.ur.se/Produkter?q=pedagogikens+giganter [hämtad 2013-09-18].

Utbildningsradion (2007) Pedagogikens giganter – Lev-Vygotskij. Länkadress: http://www.ur.se/Produkter/145291-Pedagogikens-giganter-Lev-Vygotskij.

Utbildningsradion (2012) Dialogen i klassrummet. Länkadress http://www.ur.se/Produkter/169105-Pedagogens-retorik-Dialogen-i-klassrummet [hämtad 2013-09-26].

Utbildningsradion (2010) Sokratisk samtal, UR Samtiden – Underbar matematik, Elisabeth Wanselius, matematiklärare på Freinetskolan Mimer, http://www.mimer.org, i Norrtälje berättar om Sokratisk samtal under 70 minuter 21-22 oktober 2010, arrangerat av Skolporten. Länkadress: http://www.ur.se/Produkter/161029-UR-Samtiden-Underbar-matematik-Sokratiska-samtal.

Wikipedia (2013a) Socialkonstruktivism och konstruktionism. Länkadress: http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialkonstruktivism.

Wikipedia (2013b) Sokrates. Länkadress: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sokrates.

Åkerman, K. (2010) ”10 tips för ett coachande förhållningssätt”, Företagande.se  2010-06-09. Länkadress http://www.foretagande.se/10-tips-for-ett-coachande-forhallningssatt/ [hämtad 2013-09-26].

Extra Extra om Vygotskij:

Gunilla Lindqvist  (häftad, 1999) Vygotskij Och Skolan : texter ur Lev Vygotskijs Pedagogisk psykologi kommenterade som historia och aktualitet.

Anne-Marie Körling (2012) Nu ler Vygotskij : eleverna, undervisningen och Lgr 11.

Anne-Marie Körling blogg Vygotskijs ord: Verbalism.

Petri Partanen (2008) Från Vygotskij till lärande samtal.

Leif Strandberg (2009) Vygotskij i praktiken : bland plugghästar och fusklappar.

Lev Vygotskij (1995?) Fantasi och kreativitet.

Vygotskiij, L S (1934) Tänkande och språk (Bokia; Adlibris ):

Lev Vygotskij (1896-1934) har spelat en central roll i den moderna pedagogikens och psykologins utveckling. Han verkade under en kort och intensiv period och dog i tuberkulos, endast 37 år gammal. Hans mest kända arbete, Tänkande och språk, utkom 1934. Det var dock först kring 1960, under det sovjetiska tövädret, som hans skrifter började spridas.
Utifrån teoretiska och experimentella studier presenterar Vygotskij en teori om språkets/talets och tänkandets inbördes utveckling. Utifrån en kritik av i första hand Piaget tränger Vygotskij in i tänkandets och språkets genetiska rötter för att undersöka barnaårens språkliga utveckling och förhållandet mellan vardagliga och vetenskapliga begrepp. Vardagsbegreppen bygger på empirisk erfarenhet, medan de vetenskapliga begreppen är teoretiska. Vygotskij visar hur undervisning handlar om mötet mellan dessa begrepp, där elevens erfarenheter konfronteras med vetenskapernas begrepp – en komplicerad situation där läraren har en avgörande roll. Det är den vuxnes vetenskapliga begrepp som sätter elevens spontana tänkande i rörelse mot en kvalitativt högre nivå.

Annonser

One thought on “Pedagogiskt ledarskap

  1. Ping: Vad denna blogg handlar om | Syn på lärande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s